Förstahandskontrakt i Stockholm! 

Den 3 mars i år signade jag upp mig på Stockholms Bostadsförmedling då jag såg ett spännande projekt med 21 st nybyggda lägenheter i Västberga för unga vuxna. Inte för att jag hade så stort hopp för att få något, men jag tänkte att jag kunde anmäla intresse iallafall.Nu sitter jag här 2 månader senare med ett förstahandskontrakt på en 1,5a i Stockholm! 16min med t-bana från mitt jobb. Helt galet!

Och folk säger fortfarande att det inte finns en Gud😌

blogstats trackingpixel

Söndag

Jahapp, då var det återigen söndag och ännu en vecka har passerat i rasande fart. Denna vecka har besått av migrän, Stockholm, Arrow, lunch på stan med fina vänner och massvis av jobb. Men det är kul! Det känns att det är nära slutet, och jag började pack min väska igår. Min resväska hem. Tänk att det redan gått 9 månader, och detta året är snart över. Helt sick! Men får fundera på det en annan dag, nu måste jag sova. Mycket jobb imorgon. Vi hörs!IMG_0517-0.jpg

blogstats trackingpixel

#feminist!

Vår kunskap påverkar vår attityd, och vår attityd påverkar våra val.

För ett tag sedan hamnade jag i en ganska hetsig diskussion ihop med ett gäng vänner. Jag vet inte hur vi kom in på det, men vi pratade om att vi lever i ett patriark-samhälle, och nämnde att de absolut flesta våldtäktsmän sällan fälls för brott, då det ofta skylls på att ”kvinnan hade för utmanande kläder” eller något liknande.

Och precis som i nästan alla andra fall när man börjar prata om detta så kommer kommentarer som ”ni är manshatare”, ”men inte alla män” och ”jag känner mig kränkt” från vanliga vita killar, när vi endast berättar hur statistiken ser ut och vad som tjejer faktiskt upplever och känner. Och precis där och då i den stunden insåg jag något. Jag insåg att det handlar inte om huruvida man ”sårar killarnas känslor” längre. Det handlar om att så länge som kvinnor blir våldtagna utan att förövaren fälls, så länge som en av de fysiskt starkaste kvinnor jag känner inte ens vågar springa utomhus i rädsla för att bli mördad, och så länge man inte ens kan berätta fakta utan att bli kallad manshatare. Så länge behövs faktiskt detta jobbas med och då är det nästan strunt samma om några killar ”känner sig kränkta” när man berättar statistik. För att sätta bra killars känslor framför att kvinnor blir våldtagna och mördade är bara idiotiskt och visar faktiskt hur skevt detta är. Hur lågt värde kvinnor faktiskt har, speciellt bland dessa killar som tar åt sig när man säger att de flesta våldtäkter sker av män. Och det är precis där det behövs en förändring – en attitydförändring.

För jag tror det börjar i en attitydförändring, precis som i allt annat. Kan vi få fler starka män som vågar ställa sig upp och säga ”ja, det är sant att mest våld utövas av män” och ”ja, kvinnor är mer utsatta än män” så tror jag på riktigt vi kan förändra. Kommentaren ”inte alla män” handlar bara om att blunda inför problemet och endast se till sig själv. Visst det är inte alla män, men det sägs aldrig. Det som sägs är att det är fler män än kvinnor som är förövare, och det är fler kvinnor än män som faller offer. Och det är fakta.

Jag kommer aldrig säga att jag hatar män eller stöttar manshat, för det gör jag inte. Jag kommer aldrig jobba för att kvinnor ska kunna gå topless, för det tycker jag inte. Jag kommer inte jobba för könskvotering på arbetsplatser, för det tror jag inte på. Men jag kommer nog börja kalla mig för feminist. För det inser jag sakta men säkert att jag faktiskt är.After-all-those-posts_0

blogstats trackingpixel

Skärp er Sverige!

Jag såg ett youtubeklipp för en vecka sedan. Ett klipp jag tyckte var väldigt skrämmande att se, men samtidigt väldigt skönt att någon vågar lyfta till ytan. Ni kan kolla på det här:

YouTube Preview Image

Jag vet inte ens vad jag ska säga, videon säger allt. Förstår verkligen inte människor längre att om man är man eller kvinna inte sitter i vad man ”känner sig som” eller vad man ”säger att man är”? Vågar folk inte längre konstatera självklar fakta? För det är fakta. Tjejen i videon är inte man, inte japan, inte katt, inte två meter lång och inte heller 7år. Att människor inte vågar stå upp för vad som faktiskt är gör mig rädd. Rädd för Sverige, rädd för åsiktskorridoren, rädd för folk som försöker vara PK bara för att de inte vågar något annat. När blev svenskar så himla fega? Kom igen nu Sverige, konstatera självklar fakta och skärp er.

 

blogstats trackingpixel

#nyfiken

Älskar facebooks påminnelser för vad som hände denna dagen förr i tiden. Typ som idag. Fast för fem år sedan. När jag av någon anledning var sur över läxor? Undrar verkligen vad som fick mig att skriva detta! För inte är det sant, jag fortsatte prioritera läxor och skolan först. haha. Men någon som har någon bra gissning? 8 maj 2011 var jag 13 år och gick jag i åttan.
Skärmavbild 2016-05-08 kl. 21.32.53

blogstats trackingpixel

Muskelknuttar 

Det är söndag och jag har som vanligt haft en svinbra dag. Jag vet inte vad det är som gör det, men söndagar alltså. Gotta love them! 

Idag blev jag spontant tillfrågad (5min innan) om jag kunde tolka hela gudstjänsten till engelska då det blivit någon miss i kommunikation och det inte fanns någon som kunde göra det. Challenge accepted! Så det gjorde jag. Gick rätt bra, lite svårt med ord som fanjunkare och rekrytsergeant haha, men allt som allt gick det bra! Efteråt stannade jag kvar och sjöng lite trestämmigt med två fantastiska musiker i kyrkan – så roligt! Drog till simhallen efter det och simmade 1km. Ja ni fattar, superbra dag helt enkelt.

Men, sen kommer jag hem och ser denna bilden på insta. Brorsan på fitnessgalan tillsammans med Jeff Seid. Man bah åååhh…

blogstats trackingpixel

Tänk att den kom tillslut!

Sommaren är här, jag går barfota i gräset, och vi dukar upp ute och äter. Detta blandat med massa avsnitt av Arrow, samt en lång promenad på 5km innefattar verkligen det mesta under dessa lediga soliga dagar. Men jag kan bara säga att jag njuter. Tänk att det blev varmt i år igen, det verkar ju inte vara en självklarhet längre, men jag hoppas resten av sommaren är likadan. Eller förresten, någonting kan det få regna, jag gillar sommarregn. Speciellt på kvällen när man krupit upp i soffan, sitter med shorts och linne men virar en filt om sig för att man fryser lite. Hör regnet smattra mot rutan, och ser något mysigt på tvn. Det ser jag också fram emot, men fram tills dess så njuter jag av detta vädret! img_2719.jpg

img_2725.jpg Vad hittar ni på dagar som denna?

blogstats trackingpixel

Cassadee Pope

Tiden bara springer iväg, och helt plötsligt har det gått ytterligare några veckor sedan jag senast bloggade. Suck! Men men, så får det vara. Tänker att jag kommer ha mer tid när jag slutar på NG och börjar på Frälsis. Blir kortare arbetsdagar, mindre pendling, och det kommer bara vara jag hemma på kvällarna. Då måste jag ju ha liite mer tid iallafall kan jag ju tycka.
Nu sitter jag iallafall på kontoret och längtar tills jag slutar. Har längtat till morgondagen sedan i söndags, ska bli så skönt att få vara ledig! Har haft så svårt att motivera mig själv att gå upp ur sängen hela denna vecka för att jag varit så himla slut. När man ligger där och tänker att jag ”skolkar” idag, eller sjukanmäler mig, eller bara ”försover” mig typ, så har alla morgnar denna vecka varit. Och när det kommer till det stadiet så är det illa, no doubt.

Här får ni iallafall dagens on-repeat låt.
YouTube Preview Image

blogstats trackingpixel

Festgudstjänst

Alltså mina söndagar bara fortsätter att LEVERERA! Idag hade vi festgudstjänst på Frälsis och det var fantastiskt. Var uppdukat med 4 långbord i kyrksalen och mitt i mötet serverades lunch. Bästa upplägget (förutom att man hamnade lite i matkoma lagom till predikan) haha. Det var även ett drama där de gestaltade händelsen om RMS Empresse of Ireland. Det var en båt som sjönk två år efter Titanic, på typ samma sträcka som Titanic. Grejen var att det var massa Frälsissoldater på det skeppet och i berättelser från överlevande har det kommit fram att dessa frälsissoldater hade kastat sina flytvästar till andra människor och sagt något i stil med ”ta den, jag kommer dö bättre än dig”. Ryser varje gång jag hör eller läser den berättelsen, nu blev den uppspelad. Läs den storyn någongång, galet mäktigt!

Efter mötet kände jag inte riktigt för att dra hem, så jag ringde den familjen jag bodde hos för tre år sedan och kollade om jag fick komma och hälsa på. Det fick jag. Så resten av dagen spenderades där, hos galet fina människor, i deras galet fina hus. 

blogstats trackingpixel