Spontan predikan

Jag har så mycket galna grejer som händer i mitt liv just nu, och jag ångrar att jag inte skrivit ner allt. Men jag tänkte ändå att jag skulle berätta om något som hände förra helgen som verkligen totalt prövade min spontanitet och förmåga att lita på Gud i oväntade situationer.

This is the story:
Under sportlovet v.9 så var jag, ett gäng tonåringar från min kår, och ett gäng tonåringar och ledare från en kår i Stockholm på skidläger i Vemdalen tillsammans. Superkul! Vi kom sen hem på fredagen, och på fredagkväll skulle jag gå och handla. Jag bor ganska nära Frälsningsarmen och gick alltså förbi där påväg till affären. Det som fångade min uppmärksamhet var att det lyste inne på kåren, vilket det inte borde gjort vid den tiden eftersom det inte var någon ungdomssamling den veckan. Så jag gick in och hittade en anställd som satt och hjälpte en kille med läxor. Precis innan jag ska gå så säger hon: och du sköter mötet på söndag såg jag.
Här blir det totalt stop i mitt huvud. Vaddå sköter mötet? Jag har inget uppdrag? Jag tänkte gå till Pingst?
Jag hittar en affisch och där ser jag att mitt namn står annonserat. Like WHAT? Vad i hela friden ska jag göra på gudstjänsten och varför står mitt namn annonserat?

Eftersom det var kväll så väntade jag till lördagen med att höra av mig till det andra namnet på affischen. Men på lördagen ringer jag honom och får veta att jag ska leda. Det kändes ändå chill för leda kan man göra ganska enkelt, bara jag satt ihop ett program. Så det gjorde jag, och sen gick jag och la mig.

Jag vaknar upp på söndagen, och en liten stund senare får jag ett sms från predikanten att han fått magsjuka och inte kan komma. SAY WHAT?!

Så helt plötsligt har jag 2,5h på mig att förbereda en predikan att hålla!
Tack och lov har jag hållit ett gäng predikningar, och jag har försökt att skriva nya varje gång och inte återanvända samma på tillexempel kåren och skolan. Så jag hittade en predikan jag höll på skolan för 1,5 år sedan som jag kände kunde passa. Den handlade om att Gud ser till vårt hjärta och inte till vårt utseende. Lite som ett kylskåp, vi bryr oss inte om hur vårt kylskåp ser ut, utan det vi bryr oss om är vad som finns på insidan – och om det som finns på insidan är något gott som vi kan använda.
Gud var verkligen med och ledde den predikan (och hela mötet), och även fast man inte ska lyssna på vad andra tyckte och tänkte, så verkade ändå folk ha blivit välsignade av predikan. Med Guds ledning blir även spontana predikningar bra!
45453439_2111602658903568_8425737309374119936_o

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>