Lettland

Nu har jag hunnit vara hemma några dagar efter Lettlands-resan, och upplevelsen har hunnit börja landa. Och oj vad jag är glad att jag åkte! Det landet är något jag tycker alla i Frälsis i Sverige borde se, vi är ju samma territorie, och stöttar dem med otroligt mycket, men ändå så vet vi svenskar så lite om Lettland.

Det jag tror tog mest på mig var klasskillnaderna som var väldigt tydliga. Lettland kändes nästan som ett u-land som håller på att bygga upp struktur igen efter sovjettiden. Vissa bodde i fina lägenheter och hus med allt man behöver, men många bor fortfarande i lägenheter utan egen dusch och toalett. I dom lägenheterna utan kan det vara något man delar med de andra på samma våningsplan eller tillochmed alla i samma hyreshus. I vissa hus fanns det inte ens vatten indraget, och det var hål i tak och väggar. Ett sånt ställe var Sarkani. Till Sarkani skickar socialtjänsten alla de som är ”hopplösa fall”. Människor som inte klarar livet liksom. Sarkani bestod av ett gäng lägenhetshus i nästan fallfärdigt skick.IMG_4905

Men frälsis började ett arbete där för några år sedan. De köpte ett litet hus (eller skjul) och renoverade upp det. Borrade fram vatten, och installerade både toalett, dusch och tvättmaskin. Sen började de bjuda in barnen i området, och detta ställe fick bli som ett andra hem till dem. Dit fick de komma och duscha och tvätta sina kläder och ha kul. Lite senare fick de inviga 7 st juniorsoldater! Det sjuka i det är att det vid den tiden bara bodde 70 pers i byn, så 10% av hela byn blev juniorsoldater i frälsis! IMG_4895Ett annat ställe vi besökte i närheten var Skangal (huset som ägdes av familjen Palme, men skänktes till Frälsis efter sovjettiden.) Där drivs just nu ett barnhem och någon slags uthyrning av rum. Jag var glad över att få se barnhemmet, det är något jag velat se under en längre tid. Även fast barnhem kanske inte är bästa stället för barn att växa upp på, så är det ändå något speciellt med det. Fast typ alla barnen på skolan så jag mötte inte så många av dem. Men Skangal var iallafall fantastiskt! Jag vet inte ens hur mycket pengar som lagts på att rusta upp det, men nog är det fint nu alltid! IMG_4884En annan grej frälsis driver för barn är Patvērums vilket är som ett fritids för barn. Det ligger i källaren under RHQ (Regional Headquarter), och är ett ställe dit socialtjänsten skickar barn från familjer som behöver avlastas lite. De får ett varmt mål mat, och det finns även möjlighet att tvätta och duscha där. Barnen var supergulliga, och det märktes att de trivdes där. De fick pyssla, göra läxor, leka och bara vara barn!IMG_4987

En annan del som blev påtaglig var detta med husen. I samma hyreshus kunde några balkonger och fönster vara superfina och upprustade (för att de som bor där hade pengar), medans andra var nästan fallfärdiga (för att de inte har pengar). På vissa ställen var även husen så dåliga att de täckte för husen med en ”fasad” så det inte skulle synas hur dåligt skick det var. Ibland var de täckta med någon reklam, och ibland med något som ser ut som ett hus. Ibland behövde man kolla två gånger för att var säker på om det var det riktiga huset man såg, eller bara ett skynke. Man gömmer liksom problemet istället för att ta tag i det. IMG_4910

Frälsis arbete där tycker jag är väldigt bra. Jag tror att jag nog hade förväntat mig mer struktur, men med tanke på att jag fick lära mig att de bara är typ 27 år gamla, och hela landet fortfarande är i en (otroligt snabb) utvecklingsperiod, så tycker jag ändå de har kommit långt! När vi var på gudstjänst på Riga 1 så hade de nån liknande Messy Church-gudstjänst. Riga 2 berättade jag ju om i förra inlägget. Dom har ett socialcenter med hemlösa och fattiga som kommer på en kortare gudstjänst. Dom gör så mycket bra för de allra fattigaste, men samtidigt glömmer de inte vårt uppdrag – Jesus till alla. Vi hade en andakt med personalen på Skangal, det var andakter/kort undervisning med barnen på Patvērums, mycket fokus på att ge Jesus till de barnen som finns i de olika kårerna, och att göra det förståeligt för alla de vi möter. Så de har ändå en bra uppbygd struktur, för att var så nya i ett sånt speciellt land, sen kanske de inte har kommit till allt sånt som kommer i andra hand med tex grafisk profil, annonsera genom affischer och liknande. Men i Lettland är det tillochmed vanligt att en arbetsgivare betalar en del av lönen svart (för det blir mindre skatt), så att de ändå har den grunden och faktiskt betalar alla löner vitt är liksom bara det en god sak. Så man får ju ändå se till landets nivå.

När vi var runt på de olika ställena fick jag möjlighet att både sjunga och vittna. På första stället spelade de visst in en del av sången. Sången är skriven av två vänner till mig och är en av mina favoritlåtar
YouTube Preview Image

Jag är iallafall otroligt glad att jag fick möjligheten att åka på denna resa, och hänga på Rut och Peter. De gjorde verkligen denna resan otroligt bra och tog med mig på allt som var viktigt att få se! Stor tack! IMG_4980

Med hela världen som arbetsplats

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om alla upplevelser här i Lettland förens jag kom hem och kunde sammanfatta allt, men efter kvällens möte känner jag att jag bara vill skriva av mig om vad jag kände.
Vi var på Riga 2 och de skulle ha gudstjänst. Riga 2 är en kår i en fattig del av Riga, och de säger att ungefär 80% av alla som kommer på gudstjänst är hemlösa. Peter predikade, samt sjöng ihop med Rut, och jag skulle dela ett vittnesbörd och sjunga en sång. Allt annat som skedde i mötet (inledning, mellansnack & lovsång) var på Ryska så vi kunde inte förstå och inte eller försöka hänga med i sångerna pga deras annorlunda alfabet.
Men någonstans mitt i det där, efter att jag har delat ett vittnesbörd (som blev som en kort predikan) där jag förhoppningsvis fick skicka in hopp och ljus in i människors liv, och sjungit en sång som handlar om hur stor Gud är och att han alltid lyfter upp oss i sina händer så vi aldrig behöver vara ensamma, så gick jag ner och de började sjunga lovsång igen på ryska. Och någonstans där så insåg jag bara återigen att det är detta jag vill hålla på med. Jag vill predika till människor i andra delar av världen. I fattigare delar av världen, utanför Sverige, på engelska, och tillochmed med tolk är fine!

Min dröm som 8åring var att bli missionär i Afrika. Jag vet inte om det är just Afrika som behöver fler officerare längre (dom är hur många som helst), men snart 13 år senare finns fortfarande samma dröm kvar – att få arbeta för Gud i andra delar av världen. Jag verkligen hoppas och önskar att jag kan få göra det i min framtida tjänst som officer i Frälsningsarmén. Sverige är bra, men det är inte där jag ska vara, och det fick jag återigen inse idag. IMG_4972 ”Jag vill tjäna Gud, med hela världen som arbetsplats.”

Att sitta i passagerarsätet…

…i sitt eget liv är spännande.
Tidigare i veckan fick jag meddelande om att jag skulle lämna över ett uppdrag jag haft i ett år, med bara 4 dagars notis. Det var en grej jag dragit igång, och skött under ett år, men som chefen nu bestämt att någon annan ska ta vidare. Klart jag blev lite besviken (fast bara lite, ska jag vara helt ärlig tycker jag nog det var ganska skönt), men tänkte ändå att det troligtvis fanns en mening med det. Och kära någon va det gjorde det.
Typ två dagar senare fick jag mejl från ett annat håll om ett annat stort uppdrag som jag och ett gäng till ska ta tag i. Hade jag haft kvar uppdrag 1 hade jag aldrig någonsin haft tid med allt jag har med plugg, utbildning OCH uppdrag 2. Så TACK GODE GUD att han tog mig ur första grejen.
Tycker det är spännande hur Gud leder och att jag bara får följa med på resan. Allt blir så mycket mer spännande då! Vad är nästa utmaning? uppdrag? Vart ska jag bo om 2 år? Ingen aning, men Gud har koll och då kan jag lita på det och vara lugn. Allt har löst sig så bra hittills så varför skulle det inte fortsätta göra det! Det var dagens tanke.
Peace out.
cross-2615248_1920