Shoppingdag

Dagens uppdrag var att köpa ett par blåa jeans och några skjortor. Det var det jag planerade när jag gick ut, men tyvärr (säger min plånbok) så ändrades den planen när jag väl kom till affären. Det slutade med 1 skjorta, 2 par byxor och 3 st tröjor. SUCK! Men jaja, ibland är det bra att investera i lite nya kläder. Typ det enda jag köpte i klädväg förra året (förutom sånt till studenten) var ett par byxor, en kavaj, och två basic-tröjor. Så att unna mig detta är verkligen inte något jag gör varje dag! Inte för att jag behöver förklara mig för er, det är nog snarare mig själv jag försöker övertyga… Jag är nog den snålaste människan jag känner. Jag kan ha flera tusen på kontot och ändå tänka att jag ”inte har råd” att gå på bio, eller köpa linnen när alla mina har stora hål i sig. Men samtidigt har jag inga problem att köpa chips, godis eller gå ut och äta med en vän. Jag förstår mig inte på mig själv. Men alla kanske är sådana?img_1945.jpeg

Bara för att jag kan.

Kära nån va dagarna bara springer iväg! Jag hade det superbra på nyårskonferensen. Det var verkligen som att mina två favoritvärldar möttes när jag fick fira in det nya året med både vänner från Frälsis och med Ellen från NG. Supernajs om jag får säga det själv! Vi hade en lite fetare monter än vi brukar ha, men den var ändå inte så mycket som de på de andra konferenserna. Men jag tror att det var bra, det hade inte funkat med något gigantiskt där, stämningen är inte riktigt lika.

Men iallafall. Jag berättade ju att en av de mest lästa inläggen från förra året var #BackaZara? och på tal om det, så sprang jag faktiskt på Marcus Birro på pendeln när jag åkte från konferensen. Det var oväntat. Men vi fick ett gott samtal om just det inlägget och spridningen på det, och hur annorlunda reaktionerna blev när det var en ung tjej som skrev och inte en medelålders man. Att en tjej skulle skriva så går emot normen liksom. Men sådan är jag. Jag gillar att gå emot åsiktskorridoren och stå utanför detta PK-Sverige. Och det ska jag fortsätta med. Bara för att jag kan. DSC_1120

Årsresumé 2015

Jag gjorde ju en årsresumé förra året där jag berättade om vad som hänt under varje månad. Jag tror inte att det var så kul att läsa (eller det var iallafall inte så kul att skriva) jag tröttnade redan innan jag kommit halvvägs. Så i år gör jag på ett annat sätt. Vi kör några frågor över 2015 istället. Tror det blir intressantare både för er och för mig. Let’s go!

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? O ja. Hur mycket som helst, vet inte ens vart jag ska börja.

Gick du igenom någon stor förändring? 2015 var väl förändringarnas år om jag får säga det själv. Jag tog studenten, fyllde 18, tog körkort, mina föräldrar flyttade till Linköping, och jag började teama på Ny Generation i Uppsala. Förändringar är bara förnamnet detta år.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Jag måste nog säga den 29e juni. Dagen jag tog körkort. Jag har längtat efter körkort sedan jag var 12, och när kontrollanten som åkte med sa att jag klarat det så var lyckan enorm. Den känslan alltså. Jag kommer aldrig glömma det.

Vilka länder besökte du? Jag har besökt vårt kära grannland Norge under en skidresa i början av året, och sen spenderade jag en vecka i USA, Los Angeles, i april/maj. Helt klart den bästa resan jag någonsin gjort. Saknar LA, någon gång ska jag tillbaka, jag lovar.IMG_0255.JPG

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Pojkvän kanske….? haha

Vad önskar du att du gjort mer? Skrattat. Skratt är alltid något man kan göra mer av. Nog har jag skrattat rätt mycket iår, men jag önskar att jag skrattat mer.

Vad önskar du att du gjort mindre? Pluggat mindre. Onödigt mycket tid och energi jag la på det där sketans plugget. Inte värt det. Jag kommer ändå behöva göra högskoleprovet för att komma in på något jag vill. Det gav visserligen ett väldigt efterlängtat stipendie (för bästa studieresultat) och det var ju kul, men jag pluggade verkligen onödigt mycket. Skitbra betyg fick jag, men hur bra mådde jag egentligen under tiden?

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att få träffa Melinda. Vi har skrivit, skypet, smsat, brevväxlat och facebookat med varandra i typ 7 års tid. Och under resan till USA fick vi äntligen träffas för första gången. Det gjorde mig glad!IMG_0373.JPG

Favoritprogram på TV? Har inte sett på tv alls typ, men följt sista avsnitten av Bonde Söker Fru på play så jag antar att jag måste säga det. Får jag svara en film istället så skulle jag säga Grace Unplugged, och den nya tolkningen av den gamla filmen Annie. De två är svinbra speciellt Grace Unplugged, jag vet inte hur många gånger jag kollat på den filmen denna hösten….

Bästa boken du läste i år? Hannes och Julia av Hanna Christenson tror jag, eller Ja, jag har mens av Clara Henry. Delad första plats på de två.

Bästa köpet? Mamma och pappas julklapp, finns ytterst få köp jag varit lika nöjd med som den. Började planera den i början av November och gick och längtade till julafton ända sedan dess bara för att få se deras miner. 1916876_10206827425938146_2384908183172305561_n

Största musikaliska upptäckten? Hmm, svår. Jag är en sådan som bara fastnar för vissa låtar hos artister, och sedan lyssnar sönder dem under ett par veckor. Typ Astrologen av Darin, One Last Time av Miriam Bryant och Heartbeat av Carrie Underwood bland annat.

Mest lästa inläggen?  Varför jag anser att abort är fel & #backaZara?IMG_0694.JPG

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Jag fick TVÅ artiklar publicerade på Nyheter24. En utav dem skrev jag och skickade in, den andra la jag först upp här på bloggen och sedan ville de återpublicera den! Hur bra?

Största framgång på det privata planet? Jag har utvecklats så otroligt mycket under denna hösten. Men den största framgången var nog i Eskilstuna när jag höll NG-info från scen inför asmånga människor. Jag har aldrig gillat att prata inför folk, så när jag gick ner därifrån kände jag mig verkligen stoltare än jag gjort på länge.

Största misstaget? Jag vet inte, jag brukar inte se saker som misstag. Visst har jag säkert gjort mindre bra val och sånt, men inte något jag ångrar. Livet vore inte lika roligt om jag går runt och ångrar massa saker. Så jag lägger inte så stor vikt vid saker jag gör fel, eller misstag jag gör, jag försöker helt enkelt se det positiva i varje händelse och ta fram något bra ur allt.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare, helt klart.fotölj

Vad spenderade du mest pengar på? Teamåret…. Haha nej men jag har spenderat alldeles för mycket pengar på kläder och godis. Och mamma och pappas julklapp, den var också dyr.

Något du önskade dig och fick? Riktigt nära vänner. Nu har jag hur många som helst (okej kanske inte hur många som helst, men tillräckligt många), och det bästa är att jag får bo ihop med 6 utav dem.

Något du önskade dig och inte fick? En kamera. Som jag önskat mig varje år. Sen jag var typ 7.

Vad fick dig att må bra? Frälsningsarmén i Uppsala och alla fantastiska människor jag fått träffa där. Utan dem hade jag aldrig klarat denna hösten. Aldrig.img_1711.jpeg

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Skrev (och klarade) teoriprov, packade upp kartonger i vår lägenhet i Linköping. Ja, ungefär det.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Kör väl samma svar igen, en pojkvän kanske.. :)

Vem saknade du? Min faster, som alltid.

Mest stolt över? Att jag spelade en egenskriven låt i radio. Innan förra sommaren trodde jag aldrig att jag någonsin skulle spela upp en egenskriven låt för någon. Men allt kan visst hända. Att Unsafe spelades i radio är ju faktiskt otroligt roligt nu när jag tänker efter, men just att jag vågade är jag verkligen stolt över!IMG_0495.PNG

Högsta önskan just nu? Att få vakna upp helt utvilad en morgon. Vore fantastiskt efter den här hösten.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Inte så mycket. Jag är så himla nöjd med det här året och jag kan ärligt säga att det varit typ det bästa hittills. Dock ser jag fram emot allt vad 2016 har att erbjuda! Blogga, sjunga, jobba & Gran Canaria är bara lite utav det. Men det får ni höra mer om vid ett senare tillfälle!IMG_0243.JPG

God Jul!

Under vår julfest på NG så hade en av de anställda ordnat en frågesport om alla oss teamare. Frågan om mig handlade om min blogg och löd: ”Hur många blogginlägg har Evangelina publicerat under hösten?”. Kul fråga som inte ens jag själv kunde svaret på, haha. Rätt svar var iallafall 60 stycken. Folk verkade tycka det var asmycket, men med tanke på att det ändå är 4månader så är det ganska lite. Det ska det dock bli ändring på, jag behövde en paus från bloggen, slippa tänka på den ett tag, bara för att sedan kunna komma tillbaka starkare än någonsin och fortsätta. Fortsätta skriva vad jag tänker, fortsätta debattera vad jag tycker, och fortsätta berätta om vad jag gör.

Så, min julklapp till er i år är att börja blogga igen.
God jul!

Två år av saknad.

Jag minns alldeles för väl för två år sedan, den 22 december 2013 kl 21:52, när jag fick ett sms ifrån en nära vän i Uppsala. I smset stod det att Justus, min gamla klasskamrat, dött i en bilolycka tidigare den dagen. Jag minns det som om det vore igår. Känslan när allt stannar upp och tiden står helt still. Jag satt hemma hos mormor och morfar i Halland, vi hade tidigare under kvällen lite spontant bestämt att vi skulle åka dit redan den dagen istället för dagen efter som egentligen var tänkt.
Jag satt i deras soffa när smset kom. Jag stirrade på det i en halvtimma utan att riktigt förstå innebörden av det. Justus, han som var så levande senast jag såg honom, var han verkligen död? Nej det kan inte stämma.
Men det gjorde det. Facebook började svämma över av texter om honom, och helt plötsligt bara slog beskedet till mig. Helt plötsligt bara förstod jag att varenda ord som stod var sant.
Han var borta.

När jag nu i efterhand tänker tillbaka på dessa två år så inser jag att många timmar har gått åt till att fundera. Fundera på livet efter döden, livet innan döden, allt annat möjligt kring livet i sig. Fundera på varför så fina människor som Justus får lämna tidigt, medan andra får leva kvar i nästan 100 år. Vart är rättvisan i det?
Jag är tacksam för att ha haft bra människor runtomkring mig som jag kunnat prata och diskutera med genom allt detta. Inte för att jag tagit mig igenom det än, men kommit längre på vägen iallafall.
För trots att man har människor att diskutera tankar med så är det svårt att kunna luta sig tillbaka och verkligen förstå varför saker sker. Oftast kanske det inte ens finns en mening som vi kan greppa? Och då kanske det är bättre att bara släppa taget.

Det som hjälpt mig en bit på väg, är denna text som Justus pappa skrev på sin blogg.
imageJag blev så galet berörd när jag läste detta. Tänk om det verkligen var så att han fick välja? Tänk om han själv valde att gå! Va otroligt mycket vackrare hela händelsen blir!

image

Vila i frid Justus. Alltid saknad, aldrig glömd.

Det är tungt

Jag vet inte varför, men det känns lite tungt att blogga just nu. Jobbigt att behöva gå in och skriva liksom. Därav har det inte blivit något på ett tag. Det har varit ganska tuffa veckor, jag har haft migrän tillochfrån, och jag har haft feber, och nu är jag förkyld. Vet inte vad som händer, men helt frisk verkar jag inte få vara. Hoppas jag är bättre till söndag bara, ska sjunga i kyrkan då.
I övrigt så har de senaste två veckorna varit kontorsveckor då jag kunnat ta igen allt mitt andra arbete. Egentligen så är det flesta av mina arbetsuppgifter på kontoret, men jag är ändå den som reser mest av proddarna. Lite spännande, men man får göra det bästa av situationen och vara glad under tiden – det är rätt najs att se sverige också!

Utöver det så har jag också varit ganska snurrig dessa veckor, jag har packet ordrar i vårt lilla packrum och sedan lyckats slarva bort dem sekunden efter och jag har glömt kylskåpet öppet när jag varit mitt i att packa in varorna men sen kommit på något annat viktigt jag skulle göra och gått därifrån och glömt det (en annan teamare såg det först 15min senare, och då hade det helt flugit ur min hjärna). Men sånt är livet ibland, det blir inte alltid rätt, men man kan ha det bra ändå. Jag trivs och jag gillar de jag teamar med, och det är det viktiga.I-haven-t-lost-my-mind-half-of-it-just-wandered-of

En annan fundering

Jag berättade ju för ett par dagar sedan att jag börjat fundera och inse väldigt mycket saker. En annan grej jag tänkte dela med mig av (som kanske inte är lika stor som rymden) men som jag kommit till insikt om ganska nyligen handlar om människor. För vissa kan detta låta självklart (för det är det egentligen) men jag har liksom inte tänkt på det förens jag flyttade hit till Uppsala och flyttade ihop med 6 andra ungdomar. Men såhär.

Jag är en människa (ja tro det eller ej), men jag tänker, jag har människor i min omgivning som jag kallar vänner, människor jag kallar familj, människor jag anser att jag känner helt enkelt. Jag har ett kontaktnät som ändå är lite lagom stort. Trots detta så ser jag dagligen människor jag inte känner. Människor som FÖR MIG är främlingar, men som PRECIS SOM MIG också har folk i sin omgivning som de kallar vänner. Jag kan se ett flygplan och tänka att det sitter flera hundra människor i det som jag inte har en aning om vilka det är, som inte har en aning om vem jag är, de lever sina liv och jag lever mitt. Vi är alla centrum i vårt eget liv, men vi är egentligen bara precis som alla andra. Förstår ni vad jag menar? För oss själva är vi allt, men för främlingar är vi bara just another human being. Det finns svinmånga människor på vår jord, och alla lever sitt egna liv. De umgås med människor, de tänker lika mycket som mig, de har spännande liv som de själva utformar. Men de har ingen aning om vem jag är, och jag har ingen aning om vilka de är. Trots det kanske vi åker förbi varandra med bilen varje morgon, samma sträcka, samma tid, men vi är på helt olika platser i våra liv och vi har ingen aning om varandra. Det är spännande.grupp4

Personlig utveckling

Jag har insett att jag är en sådan människa som hela tiden vill utvecklas. Jag vill framåt. Jag vill bli bättre, göra bättre i från mig, jobba mig högre upp, utvecklas inte bara på det personliga planet, utan utåt synligt. Som med betygen tillexempel. Jag har också insett att detta inte kommer bli ett sådant år. Detta kommer bli ett år där jag kommer utvecklas på det personliga planet. Där det är insidan jag kommer jobba på. Jag kommer vara på samma ställe i ett år. Jag kommer göra ganska liknande saker i ett års tid, och ibland känns det supertufft, jag kommer inte att gå framåt på något plan utåt sett under ett helt års tid. Det är skitlänge, och ganska jobbigt har jag börjat inse.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig förbi det. Tidigare tror jag det hade känts helt omöjligt att veta om att det skulle vara så ända fram till sommaren. Och ska jag vara helt ärlig känns det fortfarande som en gigantisk utmaning. Men någonstans tror jag bara att man får försöka luta sig tillbaka och jobba extra mycket på det personliga. Utvecklas och skapa mig själv och den jag vill vara. För jag tror inte på att man ska ”hitta sig själv”, jag tror att man skapar sig själv. Vi är inte förinställda, utan vi kan varje dag bestämma vem vi vill vara. Det får jag hålla fast vid i år.
image

Tänk om rymden…

Jag skulle kunna identifiera mig som en person som gillar att tänka och fundera väldigt mycket. Jag gillar att gå runt och fundera och försöka förstå stora saker som jag egentligen vet att jag aldrig kommer få svar på eller lyckas greppa. Trots det vill jag gärna tänka på dessa i hopp om att komma fram till något. Jag vet inte om det är bra eller om det bara tar en massa energi, men sådan är jag iallafall. Den senaste tiden har jag gått och tänkt på just några sådana stora saker. Så jag tänkte bara börja med att dela med mig en utav dessa funderingar. Den handlar om rymden.

När vi kommer hem från kontoret på kvällarna så är det alltid mörkt och oftast stjärnklart. Jag brukar ställa mig en stund och bara titta uppåt och förundras över vad jag ser, jag tycker rymden är spännande. Tänk att man genom att bara titta uppåt kan se fruktansvärt långt bort. Vi ser stjärnor och planeter som är svinlångt borta, och de lyser upp (eller reflekteras från solen) så vi kan se dem från vårt hus i Uppsala. Men det sjuka är inte det vi kan se, utan det sjuka är allt det som ligger BORTOM det vi kan se – allt som vi inte kan se.
Rymden är GALET stor, så stor att vi inte kan sätta fingret på hur stor den är, därför kallar vi den oändlig. Den tar liksom aldrig slut.
Men jag har tänkt på en grej. Tänk om rymden faktiskt tar slut. Tänk om rymden som vi känner till den bara är som en tennisboll i något annat större sammanhang. Det är sjukt att tänka. Eller ja, det är nog sjukare att tänka att rymden aldrig tar slut, för då kan man aldrig sätta fingret på hur stor den verkligen är. Men det är spännande att fundera. Jag vet ju att den är oändlig enligt våra mått mätt, men tänk om det finns något mer? Vad tror ni?astronomi-galax

Hur gick det till?

Idag är en sådan dag då jag ifrågasätter allt. Hamnade nyss in på Sarah Kelly Music Schools hemsida och började läsa igen. Jag har läst igenom det såå många gånger förut, och jag har pratat med Sarah om det. Jag har verkligen i tankarna varit inställd på att jag ska dit. Men ändå så är jag inte där. Ändå så sitter jag på ett kontor i Uppsala och jobbar med något som inte alls har något med musik att göra. Hur gick det till?
Sarah Kelly Music SchoolJag saknar musiken svinmycket. Jag vill till Texas, till Sarahs skola. Jag ska dit. Jag vill skriva musik. Jag vill jobba med det. Men ändå är jag här. Jag trivs och så. Men hur gick det till?