Medlemsuppdatering

Torsdag och återigen dags för medlemsuppdatering! Vi gör det två gånger i veckan, 2h på tisdagar och 3h på torsdagar. Och idag gick det riktigt bra för min del, 50(!!) st hann jag uppdatera på de tre timmarna. Vi har gjort en tävling utav det, och jag kan väl säga att jag idag tog hem ”segern”, och den som lyckades uppdatera näst flest uppdaterade 40st. Så idag hade jag sannerligen tur med att folk svarade, sånt gillar vi!   

 

blogstats trackingpixel

Laleh

Jag har återigen kommit in i en Laleh-period. Nästan så mycket att jag köpte biljetter till hennes konsert i november, men det gjorde jag inte. Jaja. Denna har rullat i lurarna sen igår eftermiddag. Så bra, så känslig, så bra producerat, och jag ÄLSKAR orkestermusiken.
YouTube Preview Image
Jag skulle ha köpt biljett iallafall.

blogstats trackingpixel

Jobba hemifrån

Varje dag har vi någon som stannar hemma för att laga mat, och idag var det min tur. Jag har aldrig varit ett fan av att laga mat (jag har alltid avskytt det, mest för att jag är så himla dålig), men det blir en annan grej när hela dagen går ut på att man ska laga mat till alla andra när de kommer hem. Då måste man lära sig. Så mitt mission i år har varit att lära mig laga mat och bli mer bekväm i det. Och jag måste säga att så faktiskt är fallet. Mycket tack vare förklädet jag fick av föräldrarna i höstas. Den första materiella saken där mitt namn står! Men för att få använda den så måste jag ju laga mat, vilket är en bra morot. Vill jag använda förklädet måste jag laga mat, och ju oftare lagar jag mat – desto bättre blir jag!
img_2608.jpg

Och att den är från Italien gör ju inte saken sämre!

blogstats trackingpixel

Telefonrädsla!

Tiden springer iväg och ännu en dag på kontoret är över. Denna dagen har bestått av att föra över statistik från shopen till databasen och annat sådant copy-paste arbete. De sista två timmarna hade vi sen medlemsuppdatering = vi ringer medlemmar och uppdaterar dem. På dagens två timmar hann jag uppdatera sammanlagt 28st, inte lika bra som förra gången, men ändå helt okej (tror jag fixa 37 förra gången). 

Jag har alltid avskytt att prata i telefon, men dessa uppdateringar hjälper supermycket i det. Man sitter och ringer konstant i flera timmar och vill hinna med så många som möjligt, och tillslut tänker man inte på vad man gör,  utan det går på rutin liksom. Det blir lättare och lättare för varje gång vilket är skönt, ännu en rädsla jag övervinner! 

blogstats trackingpixel

Prestationsångest & perfektionism

img_2569.jpgAlltså denna text. Aldrig förr har jag läst något som stämt så bra in på mig som detta. Jag hade aldrig riktigt förstått vad folk menade med att en text kan träffa helt rätt förens jag läste denna. Det är så sant. Jag har alltid varit en perfektionist, jag vill att allt jag gör ska vara perfekt, det får inte finnas något litet fel någonstans. Men samtidigt har jag inte velat erkänna det. Skolan är ett typiskt exempel. Jag sa att jag siktade på att inte få lägre än C i något ämne, men egentligen ville jag ha A i allt. I tvåan fick jag C i historia, resten fick jag A eller B i. Jag nådde det sagda målet, men besvikelsen över det C:et vann över glädjen att jag fick A i mycket annat. Jag ville vara perfekt.

Jag har alltid varit en sådan som älskat att lära mig, men från att jag började få betyg så blev skolan mycket mer än bara en plats att lära sig saker. Det blev en tävling mot mig själv och andra. Jag ville vara en perfekt elev med perfekta betyg, och någonstans påvägen tog det över den glädje jag tidigare känt över att få lära mig saker. Mina sista skolår gick bara ut på att få så höga betyg som möjligt på allt jag gjorde. Betygen blev ett sätt att bedöma mig själv, fick jag bra betyg var jag bra. Och jag ville vara perfekt.

På gymnasiet hade vi även ett stipendium som delades ut till en student varje år – Stipendie för bästa studieresultat. Från att jag fick vet det till att jag själv stod med studentmössan var mitt enda mål att få det. Det var de som höll min motivation uppe och jag visste hur ofantligt besviken jag skulle bli på mig själv om jag misslyckades, om jag inte var bäst när vi gick ut. Jag pluggade stenhårt, körde slut på mig i december i 3an, allt för att jag visste att jag troligtvis skulle somna gråtandes natten efter studenten om jag misslyckades med det målet. Men jag slapp uppleva det, jag fick stå med mössan på huvudet och stipendiet i handen och bara vara glad. Glad över att jag klarade det, glad över att allt var över, glad över att jag äntligen kunde slippa känna prestationsångesten när man inte lyckades få ett tillräckligt bra betyg. Så himla glad över att skolan var slut.
img_2522.jpgJag vet att det finns hur många som helst där ute som känner precis likadant. ”Duktiga tjejer” som alltid lyssnar, antecknar och frågar. Som alltid får de högsta betygen på inlämningar och prov. Men som egentligen bara motiveras av att försöka undvika den dåliga självkänsla de känner om de inte lyckas. Mitt hjärta går sönder lite när jag inser hur freaking många det är, och att jag faktiskt var en utav dem. Men samtidigt vet jag inte hur man förändrar det. Jag själv ansåg att mina betyg var viktigare än hur jag mådde, och att betygen satte mitt värde – oavsett hur många som försökte övertyga mig om det inte var sant. Dock vet jag inte vad som skulle fått mig att förändra den synen. Jag vet faktiskt inte. Jag vet egentligen inte heller vad jag vill komma fram till i det här, har ni någon lösning? Finns det något sätt att förändra detta? Få dessa ”duktiga tjejer” att inse att de duger som de är, och att de inte behöver vara perfekta? Någonting måste förändras iallafall, annars kommer vi ha en hel generation tjejer som kört slut på sig innan de ens tagit studenten. Och det är inget jag kan rekommendera.YouTube Preview Image

blogstats trackingpixel

10 april

Alltså jag tror inte ni fattar vilken bra dag jag haft idag! Det började med frukost i solen på altanen ihop med min fina teamkompis Olivia. Bara det att kunna äta frukost på altanen kunde ha gjort HELA min dag, men inte räckte det där. Tyvärr mådde hon inte tillräckligt bra för att åka med till kyrkan, men så är det och då får man göra det bästa av det – vilket jag sannerligen gjorde! Det var party i bilen hela vägen in till stan, bara massa schlager haha. Väl framme i Uppsala mötte jag min blivande chef på parkeringen och vi pratade lite snabbt om hur det skulle se ut när jag börja jobba där i maj och vad de planerar att jag ska få sätta min egen prägel på och vad som verkligen behövs göras. Det fick mig bara att börja längta ännu mer till 30 maj när jag får gå in på Frälsningsarméns högkvarter som anställd och inte bara besökare.
Mötet sen var toppenbra, min fina vän Johanna predikade vilket hon som vanligt gjorde bra. Det var gospel istället för lovsång och det var kul att träffa alla igen. Efteråt satt vi kvar och fikade i typ en timma innan en stor grupp på ca 10 pers helt spontant bestämde sig för att dra till Max. Så det gjorde vi, 10 pers rakt från Frälsis intog Max. Fantastiskt.
Man skulle kunna tro att det tar slut där, men nej, det goda bara fortsätter. Fick sedan spendera över en timma med min Officer pratandes om en grej som är hemlig ett tag till, och så fort vi var klara ropade simhallen och det blev 1km bröstsim.
Party i bilen på vägen hem, och nu kvittrar fåglarna utanför mitt ÖPPNA fönster. Fattar ni vilken bra dag detta är?img_2585.jpg

blogstats trackingpixel

Statistik

Jag är en riktig statistik-människa! Jag kan sitta hur länge som helst och kolla statistik på bloggen, hur många läsare jag har, hur många som klickat in på ett visst inlägg inom en speciell tid. Jag ni fattar. Och något jag kollat på idag är hur många inlägg jag publicerat per månad under mina snart 2,5 år som bloggare. Och det som är mest spännande är att man kan se likheter mellan åren i hur mycket jag skrivit under specifika månader.
Absolut flest inlägg skev jag i januari 2015, näst flest inlägg i januari 2014. Januari har varje år varit den månad som blivit en topp jämfört med månaderna runtomkring. Februari är sen alltid en dippmånad. Våren ligger någonstans mittemellan och sen kommer nästa dipp i juni. Under hösten går det lite upp och ner, men jag har ändå oftast lyckats hålla det uppe på en ganska jämn nivå, ja ända till november 2015 iallafall. Då blev det kaos, men det vet ni ju om. Nu är det iallafall dags att ta tag i april 2016, den kan ju inte stanna så lågt. Nu kör vi!
Skärmavbild 2016-04-09 kl. 14.09.39

blogstats trackingpixel

I <3 simning

Jag trodde verkligen jag slängde ut ett inlägg häromdagen där jag skrev att jag skulle ta en längre paus, men jag verkar ha misslyckats med att skicka – vilket är bra! Jag fick nyss höra att det finns människor som jag aldrig i livet trodde skulle läsa min blogg, men tydligen gör det och gillar den. Så, det kanske är dags att försöka ta tag i den igen! Kan inte lova för mycket, men det kommer bli bättre än innan!

Kvällen har jag iallafall spenderat på mitt nya favoritställe, simhallen! Jag älskar att simma! Idag blev det 1km bröstsim och en halv km rygg. Lite lagom sådär. Och bästa fredagskvällssysslan! 

 

blogstats trackingpixel

STOCKHOLM NÄSTA!

Eftersom jag jobbar hemifrån idag och inte har jättemycket att göra, så tänkte jag bara ta och berätta det stora som sker i mitt liv just nu! Som ni alla vet så teamar jag på Ny Generation, jag har haft det bra ända sedan jag började, och växlat fram och tillbaka om jag ska göra ett andra teamår eller inte. Det krångliga med att teama är ju bara att man inte tjänar pengar, nu är ju pengar inte allt här i världen, men jag har ändå kommit fram till att det vore skönt att påbörja livet lite mer och jobba på riktigt.

SÅ, jag tänkte bara titta in och berätta att JAG HAR FÅTT JOBB!

Så fort NG slutar (25/5) så kommer jag flytta till Stockholm och börja på mitt nya jobb. Haha känns helt sjukt att skriva det! Men nu är det klart att jag ska börja jobba på Frälsningsarméns Högkvarter med sociala medier och Handels. En projektanställning på 100% med start 30/5. Det är helt galet, redan i höstas kände jag att jag vill göra det jag gör på NG faast jag vill vara på Frälsis. En nära vän uttryckte att hon trodde att jag skulle passa där (utan att jag berättat vad jag känt), ett mejl skickades iväg, och vips var hela cirkusen igång. Så nu sitter jag här, och om bara 3 månader börjar jag jobba heltid i Stockholm. GAALET!

Nästa problem är ju då bara boende… Att hitta boende Stockholm är ju inte riktigt det lättaste, och jag vill egentligen inte vara kräsen. Men det hade varit så otroligt skönt med en egen lägenhet, eller en stor lägenhet att dela med en vän. Så nära stan som möjligt. Ett rum i stan med andra i liknande ålder kan också vara intressant. Egentligen är jag trött på att bo ihop med folk, och ute på landet, men allt går ju för en kortare period. Och väljer stan med andra framför landet själv, typ alla dagar i veckan. Så vet ni nått får ni gärna höra av er! Jag är en bra människa liksom, rökfri, djurfri, barnfri, och dricker inte mer än det livsviktiga haha.
Mejla mig! evangelinabergh@hotmail.com

blogstats trackingpixel